Verklighetens Björn lindansare

  • Boken om Björn Lindansare är en ROMAN, men jag har som i många andra av mina böcker utgått från det mest fascinerande som finns: verkligheten. Jag har utgått från det lindansaren Björn-Åke Fredriksson, alias Tony Rix berättat för mig om sin uppväxt i Nora. För att markera att det verkligen är en roman har jag givit både honom och föräldrarna andra namn. På det sättet har jag också kunnat låta bokens Björn uppleva en del saker som Björn-Åke aldrig upplevde.

    Resten är personerna har jag fantiserat ihop utom några få; redaktör Palm, Dagmar Lange, Sven-Torgny, Rått-Kungen och de andra cirkusmänniskorna som nämns. Jag har aldrig bott i Nora och tillbringade bara två veckor där som sommarvikare på Nerikes Allehanda. Men det var tillräckligt för att den lilla staden och invånarna skulle lämna djupa spår i mig. Framför allt kunde jag inte glömma överlevaren och maskrosbarnet Björn-Åke Fredriksson som inspirerat mig till bokens huvudperson Björn Pettersson.

    En uppgift som inte är med i boken var att Björn-Åke Fredriksson blev världsmästare en gång till, han blev nämligen också seniorvärldsmästare. Den gången gick han på lina i 52 timmar och 45 minuter!

     

    Rocken

    Tiden när rocken kom till Sverige var en härligt dynamisk tid. Rockband föddes. Rockmusik skapades. Rockkungar kröntes. Det tävlades i bugg och rock´n roll. Men när boken slutar 1959 var den lokala svenska rockens höjdpunkt nådd. I början av 60-talet var den farliga och rebelliska rocken död och de mest kända svenska rockkungarna hade börjat sjunga schlager och dansmusik i stället. Men rocken försvann inte, den kom tillbaka, men i helt nya och ändå vildare former.

    Överfall på zigenare?

    Blev zigenarna som hade ett tivoli i Nora verkligen överfallna och bortjagade av raggare? Ja. De som berättat om det är Björn- Åke, zigenerskan Singoalla Millon som var med och flera f.d. raggare jag talat med.

    Singoalla Millon var spåkvinna på det tivoli som kom till Nora varje år. Hon upplevde det som bokens Sibylla upplevde.

    – Raggarna attackerade oss först i Nora. En slet av mig kjolen och de försökte välta min husvagn. I Kopparberg blev vi överfallna av ändå fler raggare. I Årjäng blev det ändå värre. Nästan allt vi ägde blev sönderslaget under de där veckorna.

    – Samma sak inträffade ungefär samtidigt i Skåne. Där fanns det också tivolin som ägdes av zigenare. När raggarna anföll vågade polisen inte komma och hjälp till.

    – Efter de här överfallen vågade vi inte fortsätta att ha tivolin. För våra män blev det svårare att försörja sig. Vi kvinnor fick ta mycket av det ekonomiska ansvaret. Vi kunde i alla fall åkte till marknader och spå och sälja lite kopparsaker.

     

    Zigenare och skolan

    När Singoalla Millon var liten bodde hon i kalla och dragiga tält sydda av lakansväv. Hon fick aldrig gå i skolan. När hon var 8-9 år tog hennes storebror henne till en skola i Göteborg men när de kom in i klassrummet skrek lärarinnan:” Jag vill inte ha några zigenarungar här”. Senare försökte hon och några andra zigenarbarn börja skolan i Skåne. Samma sak hände då också.

    – När jag var i Nora 1959 som spåkvinna kunde jag inte läsa eller skriva. Likadant var det med de flesta andra zigenare. De flesta zigenska barn gick inte i skolan.

    Redan 1842 kom en lag i Sverige som sade att alla barn skulle gå i skolan. Det gällde inte zigenarbarn. De FICK inte gå i skolan.

    1963 skedde en stor förändring. Zigenerskan Katarina Taikon som hade gått på folkhögskola och tränat sig i att skriva kom ut med en bok som kort och gott hette Zigenare. Den slog ner som en bomb: Katarina berättade om sitt egen uppväxt i tält och berättade att de flesta zigenare bodde uruselt i tält och läger och slumbostäder. Hon skrev att det fortfarande fanns zigenska barn som inte gick i skolan. När man gjorde intervjuer med landets zigenare visade att de alla ville ha samma sak: bra bostäder och skola till sina barn.

    Katarina Taikon (det var hon som så småningom skrev de älskade barnböckerna om Katitzi) och andra zigenare uppvaktade myndigheter, skrev artiklar, var med i debatter i TV och var med i demonstrationer där de krävde bra bostäder och skola till alla zigenare.

    Det ledde till förbättringar.

    Men först 1965 fick zigenarna rätt att studera i grundskolan och rätt till bostad. De kunde inte jagas bort längre. Året efter startades också vuxenundervisning.

    – Jag fick börja vuxenundervisning då, berättar Singoalla. Jag var 35 år och först då lärde jag mig läsa och skriva ordentligt. Sen dess har allting blivit bättre. Jag, mina barn och mina barnbarn bor i bra lägenheter i dag.

     

    Numera säger man romer

    I boken används jag ordet zigenare eftersom det var det ord som användes på 50-talet när boken utspelar sig. Förändringen kom efter 1971. Då hölls en stor kongress i London och vid den kongressen bestämde zigenare från hela Europa de ville kallas romer i fortsättningen eftersom ordet zigenare ofta användes för att diskriminera.

    Romer runt om i Europa såg till att ordet rom och romer började användas. Men först 1999 kom det en lag i Sverige som gav romerna minoritetsstatus i Sverige och i den lagen står det att de att zigenare ska kallas romer.

     

    Var raggarna onda?

    Är raggarna onda och syndabockarna i den hör historien? Jag anser inte det. Visst attackerade de och förstörde romernas tivoli. Det var naturligtvis fult. Men att förfölja och diskriminera romer var de inte ensamma om. Det har Svenskas Staten ägnat sig i nästan 500 år.

    Så här skriver DO, diskrimineringsombudsmannen i en skrivelse till regeringen 2003:

    ”Diskrimineringen av romerna i Sverige går tillbaka till 1500-talet. Okunnigheten om att det är staten som till stor del svarar för omfattande etnisk diskriminering av sina egna medborgare ända in i vår tid är stor.”

    Lagstiftningen mot romer under årens lopp har varit hårresande. Här är några exempel. 1914 antog Riksdagen en ny utlänningslag. Enligt den fick romer inte komma in i Sverige. De som redan fanns i landet fick bara stanna i 3 veckor på samma ställe! Under vintern fick de stanna i 8 veckor, sedan måste de flytta vidare!

    Den här lagen gällde under andra världskriget. Då mördades över en halv miljon romer i Europa, en del av dem i nazismens koncentrationsläger, men romerna var trots det inte välkomna i Sverige.

    Först 1954 upphävdes lagen.

    Först 1965 blev det lag på att alla romska barn skulle få gå i skolan.

    Det året hade flertalet romer blivit bofasta, även om de flesta hade dåliga bostäder. I dag bor flertalet romer i bra bostäder och är kända för sina vackra hem.

     

    Raggarna och raggarlagen

    Innan jag började skriva den här boken intervjuade jag ett 15-tal män som varit raggare i slutet av 50-talet. Det var då jag gjorde en oväntad och intressant upptäckt. Alla raggare jag talade med sade:

    – Det är klart att vi slogs mycket. Men det fanns stränga regler på den tiden. Det fanns en raggarlag som alla följde. En viktig del av den löd: Man sparkar inte på den som ligger ner.

    Alla f.d. raggare jag talade med var djupt upprörda över dagens våld. Alla sade att det var bättre förr och tyckte att det vore bra om raggarnas gamla värderingar skulle kunna återupplivas på något sätt. De sade att mycket skulle förändras och alla lärde sig att man inte fick sparka på den som ligger ner och slutade slåss när motståndaren fallit omkull.

    Är det möjligt?

    Skulle raggarlagen kunna tillämpas i dag?

     

    Slåss schystare

    Under en vecka under våren 2008 besökte jag högstadieskolor i Göteborgs förorter och pratade bl.a. om 50-talet och raggarnas gamla lag med eleverna. Alla utom två trodde att man kunde ändra attityd och följa raggarlagen, dvs. att aldrig sparka på någon som ligger ner.

    Ingen trodde däremot att det går att få ungdomar att sluta slåss.

    – Men vi skulle kunna slåss schystare, sade en somalisk pojke i en åtta. Man skulle nog kunna lära sig att aldrig använda sparkar.

    Om det verkligen används mer våld i dag än under 50-talet är det ingen som vet.

    Och vilket våld som används mest verkar det inte finnas någon ordentlig statistik på heller. Det är bara Södersjukhuset som registrerat alla fall av yttre våld som kommit in till akuten och gjort en egen statistik. Enligt Södersjukhusets läkare har kniv och skottskadorna minskat under de senaste åren, däremot har användande av sparkar ökat drastiskt. Från 7 % till 45 % . 45 % av alla våldsdrabbade som läkarna på Södersjukhuset fått ta hand under de senaste åren hade blivit skadade av sparkar.

    Monica Zak. augusti 2008