Om Inga Borgs sagofigur Plupp

  • Fantasifiguren Plupp hittade Inga på i barndomen, som en osynlig låtsaskamrat som kunde tala med djur. När hon som vuxen och konstnär ville försöka skildra fjällvärldens färger och djur i en bilderbok dök han upp igen. Håret blev blått som fjällen på avstånd, halsduken orange som björkarna om hösten och rocken brun på sommaren och vit på vintern som hermelinens päls. Namnet kom av en del av de ljud som man kan leka med i en ordramsa när man går över en blöt myr.

    Plupp är egentligen inte något troll utan snarare en ”osynling” som är både djur och människa. Inga använder Plupp för att skapa inlevelse i berättelsen och djurskildringarna. Hon vill i första hand förmedla kunskap, i både bild och ord, till läsaren.

    Inga låter samerna vara med ungefär på det sätt som hon tänker sig att djuren skulle se på dem. Plupp träffar inte människor, han bara ser dem på avstånd. Han kan ingenting om människornas värld. När Plupp i boken ”PLUPP reser till havet” (1967) kommer till en kraftverksdamm förstår han ingenting. En gammal gräsand får förklara för Plupp vad människorna har byggt och varför. En lax beskriver nyttan med laxtrappan.

    Inga försöker undvika att göra Plupp personligen till något intressant, såsom vilket humör han är på. En sak är dock genomgående, Plupp vill alltid hjälpa djuren om de råkar i svårigheter. Sådant kan göra berättelsen spännande och Plupp hjälper till så gott han rimligtvis kan – men inte mer.

    Plupp är en könsneutral fantasivarelse. I texterna används visserligen ”han” som pronomen när det inte går att bara använda namnet ”Plupp” men det kopplas aldrig till några maskulina attribut.

    Den allra första boken, ”PLUPP och renarna” kom ut 1955. Den var på 32 sidor i färg och med formatet 25 * 20 cm. Därefter följde fyra böcker i ungefär samma format. 1964 kom den femte boken om Plupp, en tjockare bok än de föregående med 8 kapitel och 96 sidor varav 8 uppslag i färg (utan text) och resten i svart/vitt.

    1982 övergick Inga till Pluppböcker i mindre format, 15 * 15 cm med sparsam text, bland annat i syfte att nå förskolebarnen med böcker som var billiga och enkla att läsa. I samband med nya upplagor av dessa böcker ökas nu formatet något till 18*18, på inrådan av Ingas förlag Opal, för bildernas skull.

    Ett exempel på de senare böckerna är ”Kalas hos PLUPP” kom ut första gången 1996. I jämförelse med den första Plupp-boken, som gjordes 40 år tidigare, är bilderna på Plupp mer utmejslade och detaljrika. I den första boken är Plupp en liten enkelt ritad figur som bara syns bakifrån på många bilder medan han i de senare oftast ses framifrån och som ganska stor del av bilden. Plupp vänder sig nu ofta direkt mot läsaren.

    Denna utveckling är i linje med att Inga allt mer fokuserar på de mindre barnen som sin målgrupp och att syftet att förmedla kunskap blivit tydligare. I ”Kalas hos PLUPP” görs en bred genomgång av vad djuren i fjällvärlden äter. Detta har Inga kallat att förmedla ekologi för de yngre barnen, få dem att förstå hur allt hör ihop och behövs. Detta syfte är också mycket tydligt i böckerna ”PLUPP och vargen” 1986 och ”PLUPP och lodjuret” 2005.

    Sammanlagt har Inga Borg gjort 24 böcker om Plupp.

    /Ante Grubbström, 2015-10-29