Lisbeth Sommarström

Jag har en bakgrund som konstnär med måleri som främsta inriktning. Under hela mitt liv har även musiken och det skrivna ordet haft en stor plats. Många anser att man måste välja en disciplin och satsa på den, ett råd jag hittills inte har följt. Istället har jag valt att alternera mellan konstarterna med utställningar, låtskrivande och författande. Med åren har ändå berättelserna pockat mer och mer på att bli nedskrivna och berättelsen om Lilly är en av dem.

Inspirationen till boken är en händelse som utspelade sig i min familj långt innan jag var född. En släkting bjöd hela familjen på konditori och mina fyra syskon fick välja precis vad de ville från vagnen med delikata bakverk. Min ena syster, som då kallades Lillan, var inte imponerad. När de frågade henne vilken bakelse hon ville ha så satte hon händerna i sidan och sa bestämt ”jag vill ha gröt, jag!” 

Den där underbara repliken har jag länge velat använda och när jag hittade ett sätt att kombinera den med min önskan att bredda utbudet av matreferenser i barnlitteraturen så kom berättelsen om Lilly till.

Skapande verksamhet är ofta ett ensamt arbete. Jag har tidigare illustrerat själv men mitt eget bildspråk passar inte till mina texter för barn. Det gör illustratören Anna Blåders underbart livfulla teckningar desto bättre! Anna fångar så på pricken de karaktärer jag skriver om och bilderna blir en självklar del av berättelsen, precis så som riktigt bra illustrationer ska vara. Boken ”Jag vill ha gröt!” är vårt första gemensamma projekt och vi känner båda att vi såväl inspirerat som utmanat varandra i arbetet. Nu står flera idéer till fortsatta bokprojekt på kö i våra respektive ateljéer.

Vid sidan av mitt företag, jera text&form, har jag arbetat nästan hela mitt liv med och för barn på olika sätt, numera som kultursamordnare för barn/unga i min hemkommun. Tidigare har jag även skrivit Profetens dotter (Proprius), en livsfilosofisk bok för unga. För mig är barnets perspektiv alltid det viktigaste – såväl i mitt arbete som när jag skriver. Därför ville jag inte ha någon sens moral i berättelsen om Lilly, inga vuxna som tvingar henne att smaka utan istället inspirerar med mat från världens alla hörn.