Fred såg hur hastighetsmätaren närmade sig hundra. Han blev ännu räddare än förut. Plötsligt ville han hem. Hem till farsan och lillasyster. Till det tråkiga köket i det tråkiga huset, bara en trappa upp. På Mossen. Ganska tråkigt. Fattigt. Det var det som hade varit grejen. Att få pengar.
Tänk om Fred hade sagt nej till alla planer. Tänk om Fred hade stannat kvar i aulan och fortsatt sjunga Den blomstertid. Då skulle allt vara bra nu. Inte roligt men bra. Lugnt.
Äntligen få pengar. Det skulle bli så mycket pengar. Sa Tarzan. Att det skulle bli.

Marie-Chantal Long
2001, efter 21 år i Sverige, började jag skriva barn- och ungdomslitteratur, dock tveksam till om jag skulle lyckas med det eftersom svenska inte var mitt modersmål. Men tydligen gick det vägen: 25 år senare är det dags för en femtonde bok, den femte hos Opal. Precis som i mina parallella karriärer som skådespelare/sångare/dansare/lärare, är mitt mål när jag skriver att beröra, berätta, kommunicera, nå fram. Författarbesök och skrivarverkstäder är självklara höjdpunkter i min kulturarbetarvardag. Utan dem skulle det kännas ensamt.
Jag skriver “mitt i livet, mitt i nuet”, mitt i den svenska, mångfacetterade nutiden. Där befinner sig också Steph med både familj och vänner i den kommande boken, Jag kommer alltid att vara Steph.
Jag är inget bra på att skriva fantasy: jag finner verkligheten alldeles för spännande.