Det började som fantasier. Dagdrömmar. Godnattsagor. När jag var liten och inte kunde somna brukade jag berätta historier för mig själv i huvudet. Där låg jag på helspänn och undrade vad som skulle hända, trots att det var jag som var sagoberättaren. Som om sagorna berättade sig själva. Ibland tog jag med mig fantasierna ut i verkligheten. Jag kunde alltid vara någon annan, någon annanstans. En häst på månen. En superhjälte som tvingats dölja sin identitet bland alla andra, vanliga åttaåringar i klassrummet. Och visst var fredagsmys en kul grej, men det blev mycket mer spännande när en häxa hade förgiftat all läsk i hela världen och det bara var jag och min lillasyster som kunde rädda mänskligheten från att gå under. Det var när jag började skriva ner mina fantasier som jag insåg att de inte behövde försvinna. De kunde få finnas kvar. Det var en svindlande känsla, så lustfylld att det till och med kunde göra lite ont. Den har präglat mitt skrivande, den där känslan – lusten i att fantisera, att få hitta på och aldrig behöva sluta.  Jag är född 1997 och bor i Göteborg. Tidigare har jag gått skrivutbildningar på Jakobsbergs folkhögskola och Ölands folkhögskola. Just nu studerar jag ett kandidatprogram i Litteraturvetenskap. Om somrarna arbetar jag som attraktionsförare på Liseberg. Ibland har jag tråkigt, ofta har jag roligt, alltid hittar jag på. © Foto: Josephine Örtenfelt