Anna Blåder

Leka, läsa, rita – det uppfyllde mitt liv som barn. Jag lekte med mitt älskade dockskåp tills det blev för genant att erkänna för mina jämnåriga tonårskompisar. Jag tillbringade timtal på biblioteket där min mamma jobbade och slukade bok efter bok, både ord och bilder. Jag kunde förlora mig i stämningsfulla, detaljerade bokillustrationer med snölandskap och stjärnhimlar lika mycket som i enkla svartvita teckningar, som med några få drag fångar en karaktär eller en rörelse. Lotta på Bråkmakargatans röda armband, en liten tecknad sork insprängd i texten om barnen i Bullerbyn, det vackra julfirandet i den sönderbläddrade bilderboken om en engelsk herrgårdsjul eller två ljusblå klänningar i ett tyskt seriealbum som inhandlades under en bilsemester – alla är de bildminnen som har levt i mig under åren och säkert på ett eller annat sätt inspirerat mig i mitt eget tecknande. Något annat som sannolikt bidrog till att jag ritade mycket redan som barn var min mammas konstnärlighet – hon försåg mig nämligen inte bara med biblioteksböcker utan även med de finast tecknade pappersdockorna i hela min kompiskrets och jag tittade gärna på när hon ritade och försökte ogenerat härma hennes alster.

I 20-årsåldern bestämde jag mig för att prova på konsten på allvar och gick ett inspirerande år på Västerås konstskola. Därefter följde fyra år på Edinburgh College of Art i Skottland, där jag utbildade mig till illustratör. En av mina lärare fick mig att börja teckna med stålpenna och tusch och det har sedan dess varit den teknik jag använder allra mest. Jag tilltalas av det snabba tecknandet som tekniken kräver, variationen i linjen som skapas och det lite oberäkneliga i att pennan och tuschen ibland lever sitt eget liv. Det blir automatiskt ett liv och en lekfullhet i linjen, som jag gillar. 

Jag tycker om att leka med och överdriva former och storlekar, att rita höööga hus, lååångt hår eller smååå barn. Att då få möjligheten att illustrera Lisbeth Sommarströms underbara karaktärer i ”Jag vill ha gröt!” var fantastiskt roligt och pennan och tuschen fick leva ut ordentligt i långa näsor, fladdrande mustascher och spetsiga skor med små, små knappar. Sällan har jag känt en sådan kärlek till de figurer jag ritar och det var spännande att se hur Lisbeths härligt finurliga personligheter bokstavligen växte fram på pappret med en penna som nästan styrde sig själv ibland. ”Jag vill ha gröt!” är Lisbeths och mitt första samarbete men förhoppningsvis inte det sista. Mina teckningar gillar hennes ord, helt enkelt!

Som frilansillustratör har jag gjort uppdrag för bland annat Oxford University Press, Paperchase, Mique och Verbum bokförlag. Jag bor med min familj i Nyköping, där jag – när jag inte tecknar – även arbetar som kommunikatör.

www.annablader.se