Anton Lundqvist

ADERN, SONEN OCH DEN HELIGE SÖREN!

Den 16 september 1989 föddes på Mölndals BB ett litet gossebarn med, som det skulle visa sig, en mängd gåvor.  Den extremt stolte och omtumlade fadern åkte raka vägen hem, tömde en vinare och drömde om alla stordåd han i framtiden skulle utföra tillsammans med sin sedermera begåvade son.

Tjugosex år senare kom de äntligen till skott.  Ja, ett och annat stordåd i mindre format har de hunnit med under tiden, men inget så storslaget och magnifikt som detta.

Pappa Mikael finansierade sonen Antons blöjor med inkomster från skådespeleri och manusförfattande i film och tv-branschen medan Anton, vällustigt, förkovrade sig i allt.  Och då menar jag allt!  Förutom mopeder då.  När han väl blivit torr bakom öronen blev det till slut till att ta några steg i faderns fotspår.  Där har han för längesedan sprungit förbi.  I höst kan man bland annat se honom skådespela i tv4 serien ”Syrror”.

Så satt de där, inklämda i lunchrusningens ”Café de Café”.  Under flera år hade Anton drömt ihop en fantasivärld och försökt skapa en historia till sina magiska bilder.  Hur det gick med det?  Nåväl, som förälder ska man ju låta sina barn lära av sina egna misstag.

Nu bad han äntligen pappa om hjälp. 

Sir Sören handlar om Sir Sören.  En antihjälte i tiden, en damernas riddare och skurkarnas fasa.  Eller tvärtom.  En rättskaffens medborgare i Riket, egenföretagare i säkerhetsbranschen med kommanditbolaget ”Räddarna av Riket KB”.  Serien av böcker, ty detta är tänkt som en serie med Sir Sören i huvudrollen, handlar om små eller stora moraliteter; att vara behövd, vem ljuger, vad är skönhet, vem är modigast osv.  Alltid i ett barn/vuxenperspektiv och allt i samma universum.

Vem tusan ska läsa det här då?

När Mikael under en period spelade mycket teater för barn insåg han att högtidsstunderna alltid infann sig när barnen och skådespelarna hade lika kul.  De skrattade åt samma saker.  Likadant är det med böcker och framförallt med böcker för högläsning.  Att garva åt samma tokerier som sitt barn är något helt fantastiskt.  Detta intygar Anton som med sin massiva erfarenhet av pappas fnissande läsning nu kräver en bok som de bägge kan skratta åt. 

För sällan har väl en medförfattare haft samma erfarenhet av högläsning för den andra medförfattaren som författarna i detta författarpar.

Författarna.