Stefan Casta har skrivit runt 65 böcker, de allra flesta för barn och unga. Han bor på en liten gård mitt i naturen i Skåne. Där har han får och höns, som är två av hans favoritdjur (han gillar också humlor och tyghundar). Vid sidan om sitt författarskap arbetar han som lärare och handledare vid Lunds universitets författarskola. Den gröna cirkeln tilldelades Barnens Romanpris i Sveriges Radio P1. Ungdomsromanen Spelar död belönades med Augustpriset. Stefan har också fått Astrid Lindgren-priset, Nils Holgerson-plaketten och utländska priser. Hans böcker är översatta till femton språk, däribland franska, ryska., engelska och tyska. Han har även varit med i juryn till Alma-priset. Men han har skrivit och gjort mycket annat! Kolla på Stefans fina hemsida: stefancasta.com

Färgklang, klangfärg två begrepp som passar mig. I bilden talar man om färgklang, i musiken om klangfärg. De står som symboler för de två uttrycksformerna. Bildmakandet blev för mig den dominerande delen. Född i Norrköping 1935 men uppvuxen, från mitt sjunde år i Norra Ängby i Bromma. På grund av flyttning fick jag byta skola tre gånger under mitt första skolår, ingen rolig början, dessutom försedd med Norrköpingsdialekten (inget ont om den). Teckningslektionerna var höjdpunkter för mig . Jag minns att jag ibland fick stå framme vid griffeltavlan och rita seriefigurer som klasskamraterna fick gissa på. Musiklektionerna minns jag som ganska trista, men vid något tillfälle hade jag med mig några 78:varvare med Fats Waller som jag spelade upp med hög volym på vevgrammofonen inför en förundrad fröken och glada klasskamrater. Julen 1948 fick jag av min 5 år äldre och gitarrspelande bror Lasse en altsaxofon. En stor dag i mitt liv. Den byttes längre fram mot en klarinett som jag än i dag spelar på. Benny Goodman, Teddy Wilson, Mel Powel, Art Tatum, Lionel Hampton, Lester Young, Billie Holiday och många andra blev mina husgudar under 40- och 50-talen och är det än i dag. Jazzens rytmik och puls, improvisatörernas ”berättelser” betyder mycket för mig. Rytm, puls och balans vill jag också ha i mina bilder och boksidor. Min omtänksamma teckningslärarinna såg mina anlag och talade varmt för konstfackskolan, hon gick till och med upp till dåvarande rektor och visade mina alster. Jag sökte och kom in 1950, 15 år gammal. Efter den 4-åriga utbildningen fick jag ett lockande spelerbjudande med Rolf Larssons kvintett, som jag tackade ja till. Vi spelade jazz till dans på gamla Sfinx på Kungsgatan, turnerade i folkparker och spelade bl.a. på den stora bostadsmässan H-55 i Hälsingborg. Block och penna fanns alltid med. Mina medmusikanter blev ofta avtecknade liksom de olika miljöer vi besökte. På 60-talet minskade speltillfällena abrupt för jazzen. Rocken intog scenen. Jag fick fast jobb på A&W Gebers bokförlag. Där arbetade jag med illustrationer av alla slag. Även formgivning och typografi ingick i arbetet. Det var nyttiga år tillsammans med arbetskamrater och författare. I slutet av 60-talet började jag frilansa och har sedan dess haft många uppdrag av skiftande slag men oftast med naturinnehåll. Naturen är inspirationskällan. Då innefattar jag också mötet och samarbetet med många olika människor. Bland det svåraste och finaste jag vet är nog att sitta direkt ute i markerna och iaktta och måla ett landskap eller ligga invid en blomma och riktigt nära följa linjespel, färg och struktur med ögon och penselspets. Arbetet med ett par orkidéfloror gjorde att jag fick resa mycket både i Norden och i övriga Europa. Härliga upplevelser av skiftande miljöer. Italiens M:e Gargano med ex.vis de rika nordsluttningarna bakom den högt belägna gamla staden M:e San Angelo med mängder av orkidéarter. Kretas macchiamiljöer och bergslandskap, urskog med draperier av långskäggslav i Rumänien. Samma sköna upplevelser har jag här hemma. Bara att gå ut i vår egen Runbyskog i Upplands Väsby kan vara nog så fint. Tänk när korallroten i blekt grönt och vitt blommar i alkärret eller rylen i tallbacken. Svamparna har jag ett speciellt gott öga till. Tidigt i livet var jag ute i svampskogen med min pappa. Jag minns så väl smörsoppstigen vi hade i Östra Eneby i Norrköping och doften av kantarell och vårtig röksvamp. Den nordiska floran (Augustnominerad 1992) som jag gjort tillsammans med botanisten Lennart Stenberg och svampböckerna tillsammans med mykologerna Olle Persson och Sven Nilsson, räknar jag som mina största arbetsuppgifter. Det var roligt och inspirerande när Stefan Casta och jag träffades för några år sedan och diskuterade möjligheten att göra en liten svampbok för barn. Noggranna studier av ett urval svampar skulle göras men något mer måste till så jag uppfann myran Sofi som gör vad som faller henne in i svamparnas värld. Jag tror att hon har ganska kul där nere i bokens vänstra hörn. Jag hade i alla fall väldigt roligt när jag målade henne. Min önskan för framtiden är att få fortsätta med både färgklanger och klangfärger så länge jag kan hålla i pensel och klarinett.