Annika Langa

Jag är uppvuxen i Örnsköldsvik där jag åkte konståkning och gick på disco på Folkets Hus. Allt var helt normalt tills jag halkade på ett bananskal och landade i Johannesburg. Året var 1991. Nelson Mandela hade just blivit frigiven och jag tänkte att jag, som läste till journalist, skulle kunna hjälpa till i kampen för frihet med att skriva pressmeddelanden och sånt. Kandidatexamen fick vänta. Det fick också drömmen om att flytta tillbaka till mina föräldrars barndomstrakter i Västerbottens inland. Där hade jag tänkt ta mig an ett hemman, engagera mig i glesbygdsfrågor och experimentera lite med ringblomskrämer.  

ANC var förresten inte intresserade av mina pressmeddelanden, men jag fick snart ett rykte om att vara en jäkel på att smuggla, mest på grund av att apartheids säkerhetspoliser aldrig stoppade en ung, vit kvinna i sina vägspärrar. Det kunde vara allt från förbjudna böcker och hemliga dokument till, vid något enstaka tillfälle, efterlysta aktivister som behövde ta sig från en ort till en annan. 

Jag blev kvar i Johannesburg. Jag gifte mig med en före detta politisk fånge och vi skaffade familj, hund och trädgård, i den ordningen. Jag skriver (dock aldrig pressmeddelanden) och jobbar som konståkningstränare och bildlärare. Jag har tidigare gett ut Napoleon & T-kex och Månsbergets hemlighet. I boken Zulusystrar, som har varit en ren fröjd att skriva, knyts livstrådarna mellan Norrland och Johannesburg på sätt och vis ihop. Allt är faktiskt så gott som helt normalt igen.